Trumpar och Timellar
Kategori: Allmänt
Små söta småpojkar var de nog en gång. Med skrapsår på knäna och såna som grät i mammas knä när de drömt nåt läskigt eller de hade feber. Svaga och sårbara och mänskliga som alla andra.
När blev de stora stöddiga och okänsliga? När slutade de se och lyssna och känna hur andra mådde eller tyckte att det saknade betydelse ...
Jag tänker nu på alla älskande mammor. Pappor och syskon. Vad händer på vägen?
Vem tror eller vill att deras ögonsten ska trakassera och förnedra?
Så mitt i allt med Me-too ...
Vilket ansvar har vi alla? Lätt att skenheligt fördöma ... varför är det ok att ursäkta pojkar och säga att flickor ska tåla lite ...
jag ursäktar ingen Trump & jag tycker Timell får stå för sina handlingar men nånstans är vi alla delaktiga beroende på hur vi behandlar och bemöter både små flickor och små pojkar.
Feminism är inget att fnysa åt.
Vi ska kanske tänka till när småtjejer bäddas in i rosa tyll och pojkar tuffas till, flickor lär sig tiga ...
och killar växer upp i villfarelsen att vara stora starka, för mer, med rätt att göra mer och göra ner.
Allas ansvar.
