Ja, det var bara en ponny och inte farlig alls. Hästen hette Leon. På dess rygg satt en liten tjej, kanske tio. Hon red ut i höstsolen på gröna åkrar mot en klarblå himmel och det såg så mysigt ut. Vilken uppväxt. Frihet. Annat än för barnen i samma ålder som jag såg i Stockholm förra veckan. På söder på en skolgård utan gräs och ingen horisont. Gården ramades in av höga husväggar av tegel och betong. De kastade boll not plank och hoppade rep. Inhängnade på skolans rastgård. Ändå finns det de som ser Stockholm som höjden av lycka och framgång. Jag tänker tvärtom för jag väljer hellre en spegelblank Ångermanälv, milsvid utsikt och o-trångt.