En journalist som besökt en plats vid gränsen till Syrien och prövat några dar i ett flyktingläger. Stort som mellansvensk stad. Brist på vatten och mat. Ändå bjuds journalisten in på mat och sängplats och möts av en generositet som kändes svår att ta emot. Från dem som förlorat allt och av en som kan lyfta med nästa plan till en trygg trea i Solna. I Sverige just nu finns tendenser på växande snålhet. Varför den och inte jag. Ung mot gammal. Bilist mot bilist i kampen om en p-plats i Birsta. S k svensk mot nyanländ. Motsättningar uppmuntras genom osaklig och felaktig information från visst politikerhåll. Sett mot bakgrund av händelsen i flyktinglägret: är det så att ju mer invaggade i trygghet, ju bättre vi har det, desto hårdare blir vår attityd till andra? När vi egentligen inte alls behöver slåss om brödsmulor för att överleva utan kan köpa vår mat, laga vår bil och ta en resa till varmare länder; DÅ kan vi också kosta på oss rollen att missunna och fördöma och förtala. När vi nu glömt att värdesätta hur bra och tryggt vi har det, då kan vår glömska leda oss rakt i fördärvet. Ibland funderar jag, kommer jag verkligen att kunna leva mitt liv i fortsatt trygghet, fred och frihet, eller är det vi ser runt om oss tecken på att även min generation kan komma att se tryckfriheten gå upp i rök, lärare och forskare fängslas och grannar ange varandra ... Det är ju inte långt borta. Inte alls i bara i Thailand eller Turkiet eller "Långtbortistan" utan på vår egen gata och arbetsplats och lokaltidning.